(latinskt citat: ”Frihet är ett ovärderligt ting”)
För två månader sedan slutade jag röka. Den 29 januari kl 14.55.
Klockan 14.35 köpte jag mitt sista paket. Klockan 14.55 fimpade jag den fjärde cigaretten ur det paketet. Det är i snitt 2 och 1/2 minuts tempo mellan fimparna.
Jag var tolv år första gången. Visste inte då att vi skulle följas åt i över två decennier.
I tjugotvå år var vi oskiljaktiga. Hatkärlek. Men extrem lojalitet.
Det gick inte att vara för hälsosam för att sluta.
Går till gymmet. Tar en cigg innan jag går in. Tränar. Tänder sedan en cigg precis utanför.
Det gick inte att vara för fattig för att sluta.
Välja mellan köp av dasspapper eller cigg. Äsch, använder servetter.
Det gick inte att vara för sjuk för att sluta.
Dagen efter operation. Hit med en rullstol. Tårar av smärta, men ut skall jag.
Nu stod jag här på Lilla Torg, utanför Anettes Massageterapi som jag hört så positivt om.
Ärligt talat, djupt där inne, var jag skeptisk. Detta är hokus pokus. Sim-sa-la-bim.
Jag kunde inte i min vildaste fantasti ana då, hur mitt liv skulle förändras.
Att mitt liv skulle förändras på så många sätt. Att mitt liv skulle förändras så oerhört djupt.
Jag känner tacksamhet.
Till Elisabeth, den underbara, som rekommenderade hypnosterapi.
Till Anette. För allting. För ditt oerhört proffsiga bemötande. För din ödmjukhet.
För din kompetens. För att du öppnade upp mina sår, rensade dem från skit, sydde igen och hjälpte mig läka. Du kommer vara med mig för alltid.
Vita Momentum. 